Vi hälsade välkomna. Presenterade de olika experterna som stod på scen med namn och titel. Sedan lämnade vi över ordet till de andra. De förklarade att de levde som i en bubbla. Inneslutna där inne i sin egen värld. Uteslutna från det vi kallade vår värld. Det var ingenting som gick att urskilja med ögat. Till skillnad från människor med andra diagnoser delade de våra anletsdrag. Såg stort sett normala ut. Men de var någon annanstans. Var visste vi inte. De delade bara det fysiska utrymmet med oss. Rummet. Sedan blev det fikapaus. Vi och de stod i klungor och drack vårt termoskaffe. Uppdelade i olika grupper som inte beblandade sig med varandra. Bara sneglade diskret åt olika håll. Någon av oss påpekade att vi inte kunde veta vad de tänkte om oss. Att vi faktiskt var uteslutna från deras värld också. Tack och lov sa en annan.

Text: Elisabet Fischer